ernstheimer

Då var det återigen dags att runda av och summera året genom att lista de 100 bästa låtar (max 1 per artist) som på ett eller annat sätt släppts under året. Håll till godo.

1. Okkervil River - Unless it's Kicks
2. Arcade Fire - Intervention
3. Dan Le Sac vs. Scroobius Pip - Thou Shalt Kill
4. Säkert! - Allt som är ditt
5. Simian Mobile Disco - I Believe
6. M.I.A - Paper Planes
7. The Tough Alliance - First Class Riot
8. Band of Horses - Cigarettes, Wedding Bands
9. Hans Appelqvist - Tänk att himlens alla stjärnor
10. Cold War Kids - Hang Me Up To Dry
11. Familjen - Det snurrar i min skalle
12. Arctic Monkeys - Fluorescent Adolescent
13. Feist - My Moon, My Man
14. Anna Järvinen - Kom hem
15. Babyshambles - Delivery
16. Patrick Wolf - The Magic Position
17. The Shins - Australia
18. Amy Winehouse - Back to Black
19. Shout Out Louds - Tonight I Have To Leave It
20. Justice - D.A.N.C.E
21. Those Dancing Days - Hitten
22. Burial - Archangel
23. José Gonzales - Killing For Love
24. Timbaland feat. Keri Hilson & D.O.E - The Way I Are
25. Laakso - Västerbron
26. Two Gallants - Seems Like Home To Me
27. The Hives - It Won't Be Long
28. The Fiery Furnaces - Restorative Beer
29. Sambassadeur - Final Say
30. Beirut - Nantes
31. Vampire Weekend - Walcott
32. Jamie T - If You Got the Money
33. Devendra Banhart - Seahorse
34. Oi Va Voi - Yuri
35. The Wombats - Let's Dance To Joy Division
36. The Ark - Little Dysfunk You
37. Miss Li - I'm Sorry, He's Mine
38. Timo Räisänen - If Only A Lifetime
39. Kanye West - Stronger
40. Spoon - The Underdog
41. Florence Valentin - Pokerkväll i Vårby gård
42. Moneybrother - Down at the R
43. Kate Nash - Foundations
44. Manu Chao - Rainin' in Paradize
45. Eldkvarn - Fulla för kärlekens skull
46. Battles - Atlas
47. Malcolm Middleton - We're Gonna Die Alone
48. Panda Bear - Take Pills
49. Frida Hyvönen - This Night I Recall You
50. Hard-Fi - Suburban Knights
51. Calvin Harris - Acceptable in the 80's
52. Modest Mouse - Dashboard
53. Tegan & Sara - Relief Next To Me
54. Driz & the Alarms - Tinkerbell
55. The Bravery - Who Left Me Out
56. Bright Eyes - Four Winds
57. The Go! Team - Grip like A Vice
58. Jens Lekman - Friday Night at the Bingo
59. Kristoffer Jonzon - Man tror vad man ser
60. The Concretes - Oh Boy
61. Sahara Hotnights - Cheek to Cheek
62. Logh - Saturday Nightmares
63. Sean Kingston - Beautiful Girls
64. Of Montreal - Suffer For Fashion
65. Lavender Diamond - Open Your Heart
66. Kent - Ingenting
67. Mark Ronson - Stop Me
68. Animal Collective - Fireworks
69. Klaxons - Golden Skans
70. Manic Street Preachers feat. Nina Persson - Your Love Alone is Not Enough
71. The National - Fake Empire
72. Santogold - Creator
73. Adam Tensta - My Cool
74. Iron & Wine - Boy With a Coin
75. Svenska Akademien - Vakna
76. Maskinen - Alla som inte dansar
77. The Mary Onettes - Void
78. Vincent - Don't Hate On Me
79. Dizzee Rascal - Sirens
80. Christian Kjellvander - Two Souls
81. Kaiser Chiefs - Ruby
82. Boat Club - Warmer Climes
83. Jack Peñate - Torn on the Platform
84. Timbuktu - Karmakontot
85. Mikael Herrström - The Second Waltz
86. Vera November - Our Last Night Together
87. LCD Soundsystem - Someone Great
88. Brick & Lace - Love is Wicked
89. Polyphonic Spree - Running Away
90. Jonas Game - New City Love
91. Vapnet feat. Jens Lekman - Håll ihop
92. Bloc Party - I Still Remember
93. Bruce Springsteen - Radio Nowhere
94. Deerhoof - The Perfect Me
95. Maia Hirasawa - And I Found This Boy
96. Isolation Years - Landslide
97. Nina Ramsby - Rosenblad, rosenblad
98. Dreamboy feat. Hello Saferide - Stockholm We Have a Problem
99. Kapten Röd - Trasig
100. Robert Plant & Alison Krauss - Rich Woman

Jag förstår att det har varit en lång och plågsam väntan på ett livstecken från Ernstheimer och flera av er negligerade stackare har säkerligen med stor omsorg dagligen ögnat igenom dödsrunorna i olika blaskor för att få klarhet i de illmariga rykten som florerat de senaste månaderna. Har Ernstheimer lämnat in handduken, kolat vippen, trillat av pinn, begett sig de sälla jaktmarkerna etc? Det är dags att ta död på mytbildningar för, om vi ska vara ärliga, nu har det gått för långt.
Ryktesspridningen har avverkat otaliga teorier med allt ifrån att Ernstheimer ska ha kämpat in i det sista med en elakartad skrivkramp till att Ernstheimers skyndsamt ökande blaserade inställning till konsten och livet i stort orsakat en mental kortslutning med otillräknelighet som följd.
Det här är på intet sätt sant utan sanningen finner man istället lite längre ut i periferin. Situationen är nämligen den att Ernstheimer den senaste tiden plågats av en vidrig skilsmässa som ingen annan egentligen ska behöva vara del av. Uppbrottets bakgrund är en otrohetsaffär som vi utan vidare kan kalla Mannheimer/wordpress.com. Men jag är inte den som offentligt ska kasta den första stenen då mina relationsmässiga tillkortakommanden varit en ack så bidragande orsak till uppbrottet.
För tillfället behöver vi inte gå längre med det här, såret är redan infekterat som det är, utan det här inlägget får råda som en hälsning om att jag börjar se ljuset i tunneln även om allting inte är klart hur framtiden kommer att se ut. Skulle till exempel Carola fortsätta att leverera om hon efter sin skilsmässa levt vidare med Sögaard som ett identitetsbärande emblem?

När det är sagt ska vi snabbt försöka närma oss det här inläggets kärna. Det väcktes då jag nyligen såg ett avsnitt av ungdomsserien Ebba & Didrik. Egentligen har diskussionsämnet varit på tapeten vid flera andra tillfällen tidigare, men nu tyckte jag att digniteten på nyss nämnda TV-serie är så pass pregnant att jag ansåg mig ha fått tillräckligt med vatten på min kvarn.
I serien ställer Teofil Didrik på ända med spörsmålet: "vill du ha en gräddbulle?". Nej, på ända är lite att ta i då Didrik var helt införstådd med begreppets semantik och hurtigt mumsade i sig av den delikata äggvitevispade och kokosförsedda bakelsen.
För mig står det klart att begreppet "gräddbulle" helt tillbörligt begagnades av Teofil, men jag är smärtsamt medveten om att min ståndpunkt har sina belackare.
Många anser att dessa bakverk går under namnet Mums-mums, men det är egentligen bara ett Cloetta-varumärke och kan inte alls med fördel användas som samlingsnamn för alla varianter av delikatessen.
Ett annat, helt logiskt, argument som syftar till att ge mina dito transparens är att innehållet av grädde i bullarna inte alls står i paritet med innehållet i namnet "gräddbulle". Med andra ord, här har vi samma dilemma som med den besläktade bollen som felaktigt påstår sig innehålla "neger", men den diskussionen har vi inte plats för här. Istället för båda begreppen "grädd" och "neger" en abstrakt tillvaro i sina sammansättningar och torde undslippa enfaldiga argument av den sorten.
På samma sätt har många plockat fram sin geometriska hjälpmedel för att undersöka om formen på gräddbullen egentligen kan kvalificeras som en "bulle". Dylika tongångar har jag inget som helst gehör för då "bullar" ständigt gör revolt och vägrar att placeras in i ett formmässigt fack. I Stockholm kan de till exempel anta formen av en taxi där den gräddbullen är slang för den lyxigare varianten, men nu ska vi inte göra misstaget att blanda in Stockholm i logiska och intellektuella diskussioner.



När jag har försökt skaffa mig underlag för det här ämnet har det framkommit en del matnyttig information som jag inte ska undanhålla er. Tydligen, och här finner vi säkerligen en stor del av lösningen på problemet, är gräddbullen "ett skånskt bakverk, gjort på vispad äggvita, gelatin och socker. Denna smet klickas ut på ett kexrån (kex med k-ljud red.anm) varvid allting doppas i smält choklad. /.../ De brukar framförallt säljas vid marknader runtom i Skåne.", som informationen lyder på susning.nu. Därutöver finner jag annan information om att den skånska orten Åstorp tidigare gick under det pretentiösa namnet "gräddbullens Mecka".
Under min uppväxt har det synnerligen ofta kommit försäljare till dörren, inte sällan på fredagar, som till ockerpriser och ett förbarmande om bidrag till en skolresa sålt väl tilltagna lådor med gräddbullar, men jag har hela tiden levt i tron om att det är en ynnest som alla svenska barn fått ta del av, men jag kan komma att bli tvungen att revidera min världsbild om det visar sig vara helt uppåt väggarna.
Är det så här? Har resten av Sverige inte kommit längre än att de får hålla tillgodo med sina kokosbefriade (visserligen finns det "riktiga" gräddbullar utan kokos men av gräddbullsätare med lite aktning ratas dem, förutom i ett fall som jag återkommer till snart) Mums-mums, Cloettas undermåliga substitut? Eller har susning.nu som så ofta förr inte alls någon susning utan har blivit utsatt för någon hacker från någon skånsk lobbygrupp som tröttnat på att hylla snapphanar och vill vara fräscha och radera spettekakan som det officiella landskapsbakverket och tagit genvägar i sin kampanj?

Det här kan jag inte veta med tvärsäkerhet veta, men jag kan berätta om när jag och en frekvent läsare av den här bloggen en löningsfredag fick ett gräddbullssug (ursäkta om det lät ekivokt) och for runt i Kalmars två (2!) stormarknader och försökte få affärsbiträden att expediera oss i gräddbullsdjungeln. Men utbudet var skralt minst sagt och vi fick, efter mer än en halvtimmes köande, åka hem med svansen och Mums-mumsen omvartannat mellan benen.
När jag är i Helsingör händer det inte sällan att jag gör ett stopp i den anrika glassbutiken Brosträde där man kan få kulglass med grädde och sylt och en gräddbulle på toppen. Det här ser till att det alltid är lång kö in i butiken trots att man inte utökat sitt fem smaker (pistage, jordgubb, choklad, nougat och vanilj) stora utbud sedan jag var ung. Det torde med andra ord finnas en pengar att tjäna även i Sverige på den idén om någon inte redan gjort det. Folk som skrivit om sitt besök på Brosträde (där bilden nedan är tagen) på nätet har i flera fall benämnt kronan på verket som en skumboll (vilket kan vara ett logiskt namn i sammanhanget, men korrekt är det emellertid inte) eller chokladboll, som återigen för tankarna till den där besläktade bollen med ett minst lika stort namndilemma. Det är i det här fallet då den nakna varianten utan kokos är att föredra.


Så diskussionen slutar förhoppningsvis inte här. Nu får ni, alla läsare med era geo- och demografiska variationer, upplysa oss om er relation med gräddbullen. Faller det här väl ut är jag beredd att även gå på djupet med en annan, enligt hörsägen, skånsk specialitet (möjligen en Helsingborgsangelägenhet?): bulle med bulle. Men tills vidare kan ni fundera över var och hur ni träffat på gräddbullen, vad ni kallar den och egentligen allt annat som har med den att göra.

Till sist ska jag avsluta med en lista som binder ihop inlägget. Nedan listas fem av de mest skandalösa otrohetsaffärerna i modern tid. Svennis har jag givetvis inte med. Jag tror fortfarande inte en sekund på att någon har haft sex med honom de senaste trettio åren.

Topp 5 otrohetsaffärer:
5. David Beckham/Rebecca Loos
4. Eva Dahlgren/Efva Attling
3. Helge Fossmo/Knutby
2. Magnus Härenstam/Christina Wendel
1. Mannheimer/wordpress.com

På årets sista dag publiceras listan över årets bästa låtar. Boten Anna hamnade precis, precis utanför för er som undrar.

1. Band of Horses - The Funeral
   
2. Regina Spektor - Fidelity
   
3. Albert Hammond Jr. - Scared
   
4. The Gossip - Standing in the Way of Control
   
5. The Plan - Walk for Gold
   
6. Linus Loves - Waterfall
   
7. The Tough Alliance - 25 Years and Running
   
8. Justin Timberlake - Futuresex/Lovesound
9. Yeah Yeah Yeahs - Turn Into
10. The Raconteurs - Steady as She Goes
    
11. TV on the Radio - Wolf Like Me
    
12. The Magic Numbers - Take a Chance
    
13. Built to Spill - Goin' Against Your Mind
    
14. Amy Winehouse - Rehab
    
15. The Killers - Sam's Town
    
16. Ratatat - Wildcat
    
17. Gnarls Barkley - Crazy
    
18. Beirut - Postcards from Italy 
19. Lily Allen - Smile
    
20. Hot Chip - Over and Over
    
21. My Darling YOU! - Please Don't Talk To Me I Fall In Love So Easily
    
22. Peter Bjorn and John - Young Folks feat. Victoria Bergsman
    
23. Muse -  Starlight
    
24. Ne-Yo - So Sick  
25. The Knife - Silent Shout
    
26. Juni Järvi - If We Just Want To 
    
27. M. Ward - To Go Home
    
28. T.I - What You Know
    
29. Timo Räisänen - Fear No Darkness, Promised Child
    
30. Midlake - Roscoe
    
31. The Pipettes -  Pull Shapes
    
32. Primal Scream - Country Girl
    
33. Vapnet - Thoméegränd (Suburban Kids With Biblical Names-remix)
    
34. The Long Blondes - Once and Never Again
    
35. Koop - Come To Me
    
36. Hello Saferide - The Quiz
    
37. Junior Boys - Count Souvenirs
    
38. Sparks - Metaphor
    
39. The Strokes - Heart in a Cage
    
40.  Mando Diao - Long Before Rock 'n' Roll
    
41. Love Is All - Busy Doing Nothing  
42. Two Gallants - Steady Rollin'
    
43. Morrissey - You Have Killed Me
    
44. Mates of State - Fraud in the 80s
    
45. The Slaves - Suicide
    
46. Håkan Hellström - Jag hatar att jag älskar dig...
    
47. Cat Power - The Greatest
    
48. Cansei De Ser Sexy - Let's Make Love and Listen Death From Above
    
49. [ingenting] - Punkdrömmar
    
50. Justice vs Simian - We Are Your Friends
    
51. Laleh - Det är vi som bestämmer (vem har lurat alla barnen)
    
52. Arctic Monkeys - A Certain Romance
    
53. Mattias Alkberg BD - Reevolution
    
54. Merz - Verily
    
55. Salem Al-Fakir - Dream Girl
    
56. Helt Off - Det brinner i Paris
    
57. Wolfmother - Woman
    
58. Sambassadeur - Kate
    
59. Dirty Pretty Things - Bang Bang You're Dead
    
60. Ed Harcourt - The Last Cigarette
    
61. Asobi Seksu - Thursday
    
62. Red Hot Chili Peppers - Snow (Hey oh)
    
63. Lady Sovereign - Love Me Or Hate Me
    
64. Sibiria - Det har varit svårare
    
65. The Kooks - She Moves in Her Own Way
    
66. The Whitest Boy Alive - Burning
    
67. Bob Dylan - Workingman's Blues #2
    
68. Damien Rice - 9 Crimes
    
69. Razorlight - In the Morning
    
70. Belle & Sebastian - Another Sunny Day
    
71. Tiga - Far from Home
    
72. The Radio Dept. - The Worst Taste In Music
    
73. The Decemberists - Summersong
    
74. Dub Sweden - We're So Loud
    
75. Camera Obscura - Lloyd, I'm Ready To Be Heartbroken
    
76. Chamillionaire - Ridin'
    
77. The Concretes - On the Radio
    
78. Ben Kweller - Nothing Happening
    
79. The Essex Green - Penny & Jack
    
80. Pascal - Jonnie
    
81. Marble - BAM
    
82. The Sleepy Jackson - God Lead Your Soul
    
83. Sugarplum Fairy - She
    
84. The Dresden Dolls - Backstabber
85. Danko Jones - First Date
    
86. Flipsyde - Trumpets
    
87. Moneybrother - Midnatt till sju
    
88. Be Your Own Pet - Adventure
    
89. Badly Drawn Boy - Born in the UK
    
90. Lupe Fiasco - Kick, push 
91. The View - Wasted Little DJ's
    
92. Little Man Tate - House Party at Boothy's
    
93. Metric - Monster Hospital
    
94. Jenny Lewis with the Watson Twins - Handle me With Care
    
95. Guillemots - Trains to Brazil
    
96. Oxford Collapse - Please Visit  Our National Parks
    
97. Hets! - Gud va bra
    
98. Kajsa Grytt & Thåström - Bara vi står ut
    
99. Prince - Black Sweat
    
100. Hell On Wheels - Alexandr
     

Okej, jag tänkte så här; det är dags för en uppdatering, och det känns på något sätt ganska givet att skriva något om den högtid som är nära förestående. Den stora utmaningen blir då att undvika plattityder och en, i detta ämne så vanligt förekommande, illasittande mysighetsfaktor. Därför blir det här ett inlägg som genomsyras av en något forcerad anti-julanda. Det ska redan här fastslås att Ernstheimer egentligen gillar julen och att det här på intet sätt är ett försök att ställa sig över de personer, tankar, känslor, tendenser, fenomen etc. som jag just är i färd med att kritisera. Däremot är det ett försök att skapa lite balans bland alla andra ystra kärleksförklaringar till julen.

Julen fördummar människor. Vanligen reflekterande och kritiskt tänkande personer tar semester från all seriös hjärnverksamhet under julens mest hektiska dagar. Det är som om vi alla genomgår en massiv hypnos under vår barndoms jular och som på en given signal - det måste vara den där vedervärdiga Absolute Christmas-cd:n som aldrig vill försvinna - hamnar vi i trans under hela december månad. Vi är alla offer för en julnostalgi som gör oss till menlösa får i den julfundamentalistiska flocken.

Helt plötsligt måste folk ge sig in i projekt och företag som man aldrig skulle ägna sig åt under resten av året. Jag ska inte exemplifiera precis här utan istället tänker jag nedan göra en helt egen julkalender, några dagar försenad emellertid, bestående av de mest idiotiska jultraditionerna. Om ni vill kan ni öppna en lucka om dagen för att sprida ut den där balansen som jag initialt talade om, men i ärlighetens namn - vore inte det egentligen att göra en paradoxal uppmaning att följa de gängse traditionerna?

1. Julkalendern.
Vid vilken ålder finns det någon större poäng med en chokladkalender förutom att få tugga i sig en liten bit choklad om dagen? Och, kanske har man blivit för gammal, visst har SVT:s årliga dramaproduktion inte varit något att hänga i julgranen sedan typ..hm.. Sunes Jul 1991.

2. Julkort.
Ett helt års negligerande av kontakter och relationer, som kanske skulle må bra av att skrotas på heltid, ska hållas vid liv genom den konstgjorda andning som stavas julkort. Inte alls sällan visualiserad av texten God jul & Gott nytt år på ett illa och för ändamålet arrangerat fotografi.

3. Julmusik.
Jag har varit inne på det tidigare; när man hör Tänd ett ljus för 70:e gången på en månad blir man lite lätt frustrerad. Och man vet att det kommer att fortsätta..år efter år. Fast Fairytale of New York kommer alltid att vara grym. Inte minst med Håkan och Plura.

4. Pomander.
Det brukar alltid dröja ett par månader innan jag kan äta apelsin efter att den där stickande doften av apelsin och nejlikor stått mig upp i halsen i ett par veckor.

5. Dans kring granen.
Det är kanske en myt att man ägnar sig åt det, själv har jag aldrig dansat runt granen, men jag kan inte för mitt liv förstå tillfredsställelsen i att röra sig runt det där barrträdet till tonerna av Nu är det jul igen.

6. Knäck.
Mycket jobb för så lite. Om knäckmakarna en enda jul mot alla odds verkligen skulle lyckas få den så där  god och hård som den ska vara så är den ändå helt omöjlig att äta i någon större utsträckning.

7. Julskyltning.
Näringslivet gör gemensam sak redan i november och försöker egentligen från ingenstans skapa julstämning i höstmörkret, men det känns alltid som om julskyltningarna kommer minst två veckor för tidigt.

8. Jultidningar.
Hur många ungdomar har inte blivit lurade att springa ut och försöka kränga tidningar i september med julen som förevändning? Det brukar sluta med att föräldrarna köper en massa tidningar och böcker som de egentligen inte vill ha.

9. Grötrim.
Ris á la Malta i all ära, men varför måste man konstra till en pregnant efterrätt med konstiga traditioner? Mandel och rim, jag förstår inte. Nej, det räcker att det rimmas en gång under julen och det är på klapparna.

10. Julfilmer.
Med ett mysigt jultema verkar folk kunna acceptera vilka undermåliga filmer som helst bara för att få lite extra julstämning. Men det finns bra exempel också och värda att nämna är It's A Wonderful Life och Tomten är far till alla barnen.

11. Julottan.
Det känns som om folk rusar till kyrkan tidigt på morgonen för att få en liten dos av det riktigt kristna julfirandet för att på så sätt legitimera sitt annars sekulariserade dito.

12. Julklappshysterin.
En av de största anledningarna till ångest och panik under december är såklart julklappshysterin. Många klappar ska införskaffas och det är ett hårt jobb att klara balansen mellan att vara innovativ i sina köp samtidigt som man får tillbörlig feedback från mottagaren. För det mesta blir det ändå fantasilösa klappar; somliga ger pengar, somliga går på säkra kort som en bok, en standardskiva etc. och somliga sticker fingret i vädret och köper årets julklapp. Koppla av istället och köp klapparna i mellandagarna då det är mycket billigare.

13. Lucia.
När man tänker efter så är det ändå en stor prestation av alla föräldrar som år efter år står ut med sina skolbarns tafatta försök att sprida julstämning. Det är samma sak varenda år; någon tärna får en fnissattack efter att ha sjungit fel, lucian får stearin i håret, stjärngossarna skrockar avdramatiserande när de sjunger Staffan Stalledräng och fröken slänger pärlor för svin med sina anvisningar om stämmor och tempoökningar.

14. Kan du vissla, Johanna?
Jag fastnar alltid framför den här filmen som går på SVT direkt efter Kalle Anka på julafton. Och det slår mig alltid att det inte är så lite Kejsarens nya kläder-känsla på det här Per Oscarsson-pekoralet. Men återigen; man tittar utan att egentligen reflektera av den enkla anledningen att traditionsfaktorn är så frapperande hög.

15. Pepparkakan.
Den är med bland de mest överskattade bakverken alla kategorier. När man först stöter på den i november är den så klart en trevlig bekantskap att återse, men det är en inledning på flera veckor fyllda av events där pepparkakor är ett givet tilltugg på fikabordet. För att inte tala om de smaklösa pepparkakor som man åstadkommer vid det årliga pepparkaksbaket. Har man inte tröttnat på pepparkakorna före lucia så är man duktig, eller så kanske man borde passa på att kolla upp smaklökarna innan det är för sent.

16. Julpynt.
En och annan julbonad och ljusstake är väl okej, men i grannskapet finns det alltid någon som ska vara värst. Flera kilometer ljusslingor monteras upp i trädgården hos någon pyntfrigid granne och man kan undra vad som är drivkraften bakom den aktionen? För mycket ljus är inte mysigt, det visade Chevy Chase med all önskvärd tydlighet i Ett päron till farsa firar jul.

17. Julmaten.
Okej, all julmat är inte fel. Men det finns ett par vansinniga exempel. Vilka människor är det egentligen som äter t.ex. dopp i grytan, sylta (SYLTA!), lutfisk och brunkål?

18. Julgransplundring.
Detta, allt annat än mysiga, julefterspel håller sannerligen inte vad det lovar. Plundring? Nej, snarare skändning av ett nästan helt förruttnat lik är vad det handlar om.

19. Julgodis.
Marsipangodis är inte optimalt att äta efter att det legat i en plåtburk i mer än en vecka. Det är torrt och tråkigt och får nästan de läskiga fikonen bredvid på bordet att se inbjudande ut.

20. Julgranen.
Det finns undantag då granen, utsmyckad och fin, fyller sin funktion i all sin prakt, men de flesta granar är faktiskt fula. Inte minst om de är gjorda av plast.

21. Kalle Ankas jul.
Mycket snack om Kalle Anka och, det är klart, vi tittar alla storögt och förtjust på de tre inledande filmerna. Men sedan avtar intresset undan för undan och når sin kulmen när Tjuren Ferdinand kör igång med sin motsträviga stämma.

22. Knäcka nötter.
Det är gott med valnötter, det erkänner jag. Men de andra sorterna; finns det egentligen någon som knäcker dem av någon annan anledning än att valnötterna har tagit slut och att jultristessen slagit till i mellandagarna?

23. Jultomten.
Vem är han till för egentligen? De flesta av barnen är rädda för honom och spelar med mest för att han kommer med paket till dem. Men de där papporna som ska ut och köpa tidningen ska verkligen ha cred för att de försöker göra något skojigt och påhittigt. Eller..näe.

24. Jesus.
Och för den delen resten av den kristna influensen på dagens julfirande. Krubbor är julpyntets felande länk. Lämna den där lilla snubben på vinden istället.


Okej, med det lämnar vi julkalendern och går över till dagens lista som tar upp roliga tautologier. En tautologi är en onödig omsägning av samma sak, alltså ett s k tårta-på-tårta-uttryck. Jaja, ni märker snart vad jag menar.

Topp 5 roliga tautologier:
5. salsasås
4. backa bakåt
3. entréingång
2. CD-skiva
1. basketkorg


Nä, men då tänkte Ernstheimer passa på att önska alla läsare en god jul. Vi hörs nästa gång vid årsskiftet tror jag och då kommer listan över årets 100 bästa låtar publiceras. Ni har väl inte missat motsvarande lista för 2005 som finns i inlägget Listor? Trodde inte det heller.

Dagens ordvits: utgår p g a bristande intresse från både Ernstheimer och läsarna.

Ernstheimer är tillbaka. Efter en lång, splittrad och solig sommar är Ernstheimer tillbaka som en hel människa i Kalmar igen. Och upptakten på terminen har varit allt annat än lugn, vilket inneburit att det inte förrän nu funnits vare sig tid eller ork till att komponera ihop ett värdigt inlägg.
   Men nu är det dags igen, och vi får väl se hur hög uppdateringsfrekvensen blir framöver. Prioriteten ligger i att bibehålla den höga standarden och erbjuda er läsare inlägg som inte är navelskådande eller naivt privat. Allt kommer förmodligen vara precis som vanligt så det är lika bra att köra igång direkt.

Man vill inte skriva om vad som helst i ett sånt här inlägg som ändå är lite av en nystart, så det tog en stunds betänketid innan innehållet började falla på plats. Tankegången har funnits sedan i somras då jag under en kväll lyckades skicka sms till ett värde av 40 kronor. Det är egentligen inte alls svårt att göra det, men i efterhand kan det kännas onödiga pengar att slösa.
   Och för någon helg sen var det dags igen. Sms med noll substans sändes till olika telefoner i Kalmar under kvällen och natten. Med den bakgrunden och med ett nyvunnet entrepenörskap har jag arbetat fram en produktidé som går ut på att man kan ge sin mobiltelefon ett alkolås.
   Spontant känner jag personligen att det är de ekonomiska argumenten som är viktigast i det här projektet, men då jag är långt ifrån ensam om att bli mobilklåfingrig efter ett par öl så kan jag tänka mig att det finns flera andra tunga argument. För det är ju faktiskt så att det varje lördagnatt rings en massa mobilsamtal som egentligen borde ha rationaliserats bort.

Jag har verkligen försökt tänka igenom det här. Det är klart att det ska gå att använda mobiltelefonen även om man är under alkoholens påverkan, men man borde kunna investera i något system som förhindrar på förhand givet korkade samtal och sms. Någon större tilltro till en låsanordning som bygger på att man ska blåsa har jag inte. Det torde vara svårt att realisera så jag har försökt arbeta fram ett annat system.   
   Man skulle kunna ställa in att efter 19.00 på fredagar och lördagar ska man inte kunna komma åt vissa delar av lexikonet, förslagsvis t.ex. fraser som "är du sugen?", "mamma, jag är aspackad" eller varför inte den gamla klassikern "jag!?". Det skulle säkerligen bespara en del av den ångest som är påfallande hos många en söndagförmiddag.
   På samma sätt skulle telefonen kunna självdö vid användandet av dylika fraser när det gäller samtal.
   
Vidare skulle man kunna ställa in att man under tidsperiod som ovan inte skulle kunna komma åt särskilda kontakter i telefonboken, både när det gäller samtal och sms. Det kan röra sig om t.ex. en gammal flickvän eller ett säkert kort som man i nyktert tillstånd har sinnesnärvaro nog att välja bort tio gånger av tio.
   Systemet bygger såklart mycket på att självinsikten hos användaren är hög, och det lär den vara om man känner att man är i behov av en utomstående kontroll för mobilhanteringen under festkvällarna.

Projektet är fortfarande i inledningsskedet och jag vill därför be er läsare om hjälp med att utveckla produkten genom att komma med synpunkter, förslag till förbättringar och inte minst skänka ett startkapital.

Nu lägger vi bort mobiltelefonen för idag och fortsätter med dagens lista. Och, som många gånger förr, kommer listans ämne ha en språklig anknytning. Den här gången är det irriterande felsägningar som ska synas. Och med felsägningar menar jag här uttal av ord eller fraser. Ja, ni märker själv vad jag menar om ni kollar ett par rader ner.


Topp 5 irriterande felsägningar:

5. Omständig
4. Åtminstonde
3. Egenkligen
2. Dra alla över en kant
1. Interjuv

Idag är det dags för årets första sommarvärd i radioprogrammet "Sommar". Programmet är intimt förknippat med sommaren för många och Ernstheimer har en fäbless för att ligga och däsa i solen till tonerna av programmets klassiska signatur.
   Man måste beundra sommarpratarna litegrann. Det är naturligtvis en självklarhet att man tar vara på tillfället om man får en förfrågan om att göra ett program. Men jag kan tänka mig hur mycket ångest som kan omge dem i samband med att tänka ut och utforma manus och för den sakens skull befinna sig i en ovan inspelningssituation i radiostudion. Om inte annat så vet många av läsarna av egen erfarenhet  hur svårt det kan vara att spela in ett helt eget radioprogram. Nu har sommarpratarna förvisso inspelningstekniker och många av dem kör inte i direktsändning, men det är fortfarande en anmärkningsvärd bedrift.
   Det stora problemet är ändå spåna fram vad man egentligen ska säga. Vissa har det säkert lätt, däribland sakkunniga och de med en aldrig sinande inspiration. Men sen finns det de som förväntas vara personliga och berätta roliga, spännande och insiktsfulla anekdoter från t.ex sin musiker- eller skådespelarkarriär. Det finns egentligen ganska många exempel på när det har fungerat tämligen dåligt, men jag tänkte ta tillfället i akt att hylla Anders "Moneybrother" Wendins program från förra året med att recitera en anekdot från hans program.
  

Det här var för länge sen, sent 40-tal i Köpenhamn. Vår kille kliver på tåget som ska ta honom hela vägen upp till Göteborg. Han går från vagn till vagn, det är sommar och mycket folk är ute och reser. Till slut hittar han en kupé med lediga platser, men innan han kliver in tänker han sig för; där inne sitter en ensam kvinna och eftersom det här är på 40-talet har han en hel del hyfs och vet att man inte sätter sig bredvid okända tjejer hursomhelst. Ont som det är om platser kilar han in ändå.

Precis när han satt sig ner och lagt sin väska på hyllan ser kvinnan mot honom. Snabbt möts deras blickar, de nickar och tittar snabbt åt varsitt håll snabbt igen. Det är bara det. En enda snabb blick var allt som behövdes. Vår snubbe är helt förlorad. Helt plötsligt från ingenstans kommer känslan. "Japp, så här blev det. Där är hon!". Tåget lämnar stationen och de färdas utan att säga någonting till varandra. Långsamt börjar de närma sig första stoppet. Killen är kallsvettig, det vore extremt oartigt att börja snacka i det här läget, men han kan bara inte låta henne hoppa av. Han blir helt lycklig när hon inte reser sig och tåget rullar vidare. Kallsvetten kommer tillbaka inför varenda stopp hela resan, men när de till slut närmar sig Göteborg så sitter de fortfarande - helt tysta - mittemot varandra.

När tåget rullar in på stationen i Göteborg kollar han in kvinnan i ögonvrån, hon gör liksom ingen ansats till att resa sig, så när tåget till slut stannar förstår han att det är nu eller aldrig. Han samlar sig, redo att säga sina första ord till henne, men det går inte. Han bryter ihop. På ytsidan syns ingenting, men inuti är det bara ett stort kaos.

När tåget rullar ut från Göteborg så sitter våran hjälte fortfarande kvar med en konstig känsla i kroppen. Ju längre bort de kommer, desto mer underligt blir det. Nu är det natt och de närmar sig Norge. Den här resan tar ungefär nio timmar nu så ni kan förstå hur lång tid det tog då.

När de rullar in i Oslo och kvinnan helt lätt reser sig upp och tar sin väska och försvinner på Oslo-perrongen får han nog. "Men skit samma", tänker han. "Det får bära eller brista". Han är ifatt efter några steg, ursäktar sig så hemskt mycket, men berättar sanningen. Hur han egentligen skulle till Göteborg, vad han egentligen har suttit och tänkt på under hela resan och hur han nu står här på perrongen i Oslo. Hon tittar med stora ögon på honom under hela hans berättelse och det här är första gången som de ser varandra in i ögonen överhuvudtaget. När han är klar öppnar hon munnen och säger de första orden han någonsin hört henne säga, naturligtvis med den vackraste rösten han någonsin har hört. "Vet du vad min vän? Jag skulle egentligen också klivit av i Göteborg!"

Anders hade fått den här historien berättad för sig av en bekant och den handlade om hans farmor och farfar. Direkt efter berättelsen körde han igång Antony and the Johnsons - Cripple and the Starfish med motiveringen att detta är det vackraste världen har att erbjuda för tillfället. Han har så rätt och just musikläggningen kan vara minst lika viktig som vad man säger när det gäller att säga något om sin person. Nu visste jag redan sedan innan att Anders Wendin har stenkoll (hans musik är sprängfylld av mer eller mindre obskyra musikaliska referenser om än inte till Håkans geniala nivå), men just ett sådant musikval kan få en att ändra uppfattning helt om en person.
   Så man tänker då på hur man själv hade valt att utforma sitt program om någonsin skulle hamna i en sådan situation. Ernstheimer skulle säkerligen på intet sätt göra bort sig, men skulle nog inte vara alltför personligt. Det har jag tagit avstånd ifrån i bloggen; eftersom jag är av en schizofren natur rimmar ett alltför personligt tilltal (läs privat) illa med ett intressant upplägg. Istället skulle det vara kul att göra någon form av metaradio, självklart som självkör.
   Den ystre poeten tillika Helsingborgssonen Bob Hansson visade med sitt program 2003 att man kan leka ganska mycket radioformatets ramar. Han berättade på sitt sedvanliga, sprudlande sätt om hur han hade problem att visa sig naken i omklädningsrummet i skolan som ung pga. att han var sent utvecklad. Detta var något som hade satt spår ända upp i vuxen ålder, men nu tänkte han göra slag i saken och överbrygga sina hinder. I programmet, som var förinspelat, uppmanade han sig själv att klä av sig alla kläder där han stod med en bandspelare och lyssnade på programmet från en bandspelare på en av Stockholms folkrika gator. Och bilderna i tidningen dagen efter visade att han vågat och alls inte hade något att skämmas för.  

Topp 10 sommarpratare att se fram emot i sommar:
10. Niklas Wikegård 19 juni
  9. Johan Rheborg 3 juli
  8. Magnus Härenstam 23 juli
  7. Åsa Sandell 31 juli
  6. Nisti Stêrk 23 juni
  5. Lena Nyman 9 augusti
  4. Zanyar Adami 7 juli
  3. Jenny Wilson 25 juli
  2. Gellert Tamas 2 augusti
  1. Mikael Persbrandt 16 juli

Dagens ordvits: Hört på Eva Nokias telefonsvarare: Tjena! Det är Sonny Eriksson här. Tänkte bara höra om du vill följa med ut och ta en öl med mig, Janne Siemens och Motor-Ola. Men, jaja, det är ingen panasonik, vi ringer igen.

Topp 5 dumma klyschor:
5. Det är inte ens fel när två träter (jo, så är det nästan alltid.)
4. Kärlek börjar alltid med bråk (nej, väldigt sällan.)
3. Det ordnar sig alltid. (gör det verkligen det?)
2. Frukt är godis (nähe, däremot finns det godis med fruktsmak.)
1. Jag är inte rasist, men (det är precis vad du är, idiot!)

Dagens ordvits: Jag gillar principen att om den där lille gubbsjuke killen på När & Fjärran gifter sig med kronprinsessan Victoria så kan man kalla honom Prins Siepen. Den principen är kul.

So long for now. Ha en trevlig sommar tills vi hörs igen!

I sin strävan efter att höja bloggens kvalité ytterligare har Ernstheimer bedrivit en kvasivetenskaplig undersökning i sin omedelbara närhet, och dagens inlägg kommer att redogöra för resultatet av den. Undersökningen handlade om dialekter; intervjuobjekten fick ge sina uppfattningar om sin egen dialekt, andras dialekter och dialekter i stort. Ernstheimer är väl införstådd med att ett företag som detta kan tas emot på fel sätt av läsarna. Därför är det på sin plats att fastslå ett par punkter innan vi drar igång.

• Undersökningen kommer inte redogöra för många (det finns ett par) absoluta sanningar utan kartlägger snarare de mönster över hur vi uppfattar olika dialekter.

• Undersökningen är gjord med stor anspråkslöshet och är inte ett taffligt försök att röja oupptäckt vetenskaplig mark. Istället är det intresset i var och en av intervjuobjektens uppfattningar som varit drivkraften.

• Ett par undersökningstekniska problem kan finnas. Ernstheimer, som normalt behärskar och glider mellan minst en handfull olika dialekter, har under undersökningen hållit sig till endast en av dessa, vilket kan ha påverkat resultatet något.

• Man ska egentligen akta sig för att tala om t.ex. skånska, stockholmska, värmländska, norrländska osv. som en och samma dialekt med tanke på vilka stora variationer som varje "dialekt" innefattar. Det finns alltid varianter som låter fulare eller bondigare än andra inom samma dialekt. Och om man som i norrländskan åsyftar den dialekt som talas i hälften av Sverige så blir problemen frapperande.

Uppfattningen om sin egen dialekt bjuder på en del intressanta synpunkter. Upprepade gånger ansåg sig en person som talade stockholmska att den pratade rikssvenska eller ingen dialekt alls. Och det är både intressant och fel. Stockholmskan erbjuder en mängd dialektala särdrag och det är bärarna av den medvetna om.
   Problemet är det att Stockholm, som den kungliga huvudstaden, har blivit ett centrum och en symbol för den plats där "rikssvenskan" ofta bedrivs: i etermedierna. T.ex. nyhetsprogram kräver en "språklig hygien" och därför ligger dialekten nära skriftspråket. Men så är inte alls fallet i stockholmskan och uppfattningen om sin egen dialektlöshet bottnar även i en elakartad inskränkhet: stockholmska är normen för hur svenska ska talas.
   Det är inte många som tycker illa om sin egen dialekt. De som pratar bred dialekt (eller bred variant av en dialekt) tycker att det är skönt med en dialekt som sticker ut. Det enda intervjuobjektet som var totalt negativt inställd till sin egen dialekt var bärare av en östgötsk dialekt och aversionen mot den dialekten var tydligt utbredd även bland övrigas svar.
   På frågan om vilken dialekt förutom sin egen som man helst skulle vilja tala var gotländska, göteborgska, norrländska och skånska överrepresenterade bland svaren och de två förstnämnda uppfattas av de flesta som två av de gladaste dialekterna. Norrländskan uppfattas som lugn, sävlig, mysig och säker. Inte särskilt överraskande kanske, men alla är inte lika förtjusta i norrländskan. Ungefär hälften av de tillfrågade var avogt inställda och tyckte att norrländskan talades av dryga, fåordiga personer utan social kompetens.
   Fördomarna står som spön i backen när man talar om dialekter och det är inte något man hymlar med. Dialekten påverkar helt klart hur man uppfattar och tilldelar en person egenskaper på förhand. Undersökningen visade att stockholmare uppfattas som kaxiga och dryga och flera av de tillfrågade stockholmarna hade blivit utsatta för detta.
   Vilken funktion fyller dialekterna? På den frågan kunde man urskönja ett tydligt mönster bland svaren. De som inte talar mycket dialekt eller en dialekt utan tydlig hemvist uppgav påfallande ofta att den största funktionen är att dialekterna är socialt användbara när man ska räkna ut var någon kommer ifrån. En tydlig skillnad mot de som talar mycket dialekt som i de flesta fallen uppgav att det viktigaste är samhörighets- och gemenskapsfunktionen. Och det senare är naturligtvis korrekt.
   Jag skulle kunna ha en lång utläggning om våra olika dialekters ursprung här, men det är inte intressant i sammanhanget. Istället vill jag visa att man kan se dialekters gemenskapsfunktion på flera nivåer. På nationell nivå med svenskan, på regional nivå med ett samlingsnamn för olika varianter av en dialekt och lokal nivå med en viss variant av en dialekt. Människan har ett behov av att vara en del av en mindre grupp och det är den stora anledningen till att dialekterna inte kommer att försvinna trots att rikssvenskan är vedertagen i de slagkraftiga etermedierna.
  Och det är också den anledningen som ligger bakom uppkomsten av nya dialekter som t.ex. rinkebysvenskan.
   Jag var tidigare inne på att göteborgskan och gotländskan är två av de gladaste dialekterna och tillsammans med värmländska var de överlägset representerade när man fick uppge vilken dialekt som man tycker låter gladast. Men värmländskan var inte bara högt placerad i den kategorin; tillsammans med småländskan och östgötskan var värmländskan den dialekten som man uppfattar som mest korkad. Jag kan tycka att småländskan har lite sämre rykte än vad den egentligen förtjänar i den här undersökning och en starkt bidragande orsak är säkert att många av intervjuobjekten förknippar den med kalmaritiskan som är en synnerligen ful variant av småländskan.
   Klart överlägsen som den fulaste dialekten är, föga överraskande, gnällbältesmål i allmänhet och Örebrodialekt i synnerhet.
   Till slut så tänkte jag avsluta med att redogöra för ett par uttalsskillnader på ett par ord. Intervjuobjekten fick uppge sina uttal på ett par ord där det finns olika uttal och det kom fram en del intressant uppgifter. Till att börja med har västkusten - från Skåne och upp förbi Göteborg - en del gemensamma avvikelser från övriga delar av landet. Ordet "kex" uttalas med tje-ljud på västkusten och k-ljud i övriga landet och rent historiskt är k-ljudet mest rätt med tanke på att ordet härstammar från engelskans cake.
   Samma geografiska avvikelse finns på "lakrits" där västkusten uttalar med kort a och övriga med långt a.  Uttalet av "kaviar" är intressant. Västra Götaland (Västergötland, Bohuslän och delar av Värmland) uttalar ordet med kort första a och långt andra a, medan den större delen av övriga landet uttalar ordet med två korta a:n. Ytterligare en uttalsvariant finns dock; i delar av Småland och Östergötland uttalas ordet med ett kort första a och ett långt andra a.
   Uttalsvariationen på "rödbetor" hade också tydlig geografisk förankring. I de östra delarna av landet uttalar man ordet med kort e och i övriga delar med långt e.
   Sist, men långt ifrån minst viktigt, har vi drycken Ramlösa. Uttalet ska vara med ett kort första a på samma sätt som i Povel Ramel. Detta uttalet har långt ifrån alla anammat och man brukar säga att anledningen är att Ramlösa ofta förekekommer i skrift och att man då fått anledning att överväga sitt uttal. Detsamma skulle man inte göra med Povel Ramel som man sällan ser i skrift utan uttalet har man lärt sig genom att höra det. Men, det går långsamt framåt. Man hör numera kända skåningar säga Ramlösa med det korrekta uttalet i TV-reklamer så i framtiden kanske det skulle låta lika barockt att uttala med ett långt första a när man säger Ramlösa som det nu vore om man gjorde detsamma med Povel Ramel.

Från dialektundersökningen tar vi ett litet kliv till en numera fast punkt i bloggen, nämligen listan. Och den tar idag upp den språkliga kuriositet och  det ofog som kallas särskrivningar. Nedan listas de roligaste exemplen på sådana.

Topp 5 särskrivningar:
5. Segt piller mot stånd
4. Brun hårig sjuk sköterska
3. Student plakat monterad och klar
2. Glad packad kyckling lever
1. Vi byter olja och spolar vätska på din bil

Dagens ordvits: Om uppfostran fanns på tub skulle jag vilja ha en sträng.

    Idrottssvänner har väntat.
    Fotbollsvänner har väntat.
    Vänner i stort har också väntat.
    Men framförallt har de stolta riddarna i Club Pungbrügge väntat.

Nu är det äntligen dags!

För första gången någonsin ska den mytomspunna Punggalan hållas. Många är de rykten som spridits om denna redan legendariska tillställning.
Blir det pompa och ståt? Kanske
Får vem som helst komma? Skulle inte tro det.
Kommer kungen närvara? Med största sannolikhet.
Är pristagarna bestämda på förhand? Förmodligen.

Hur som helst blir det en sjuhelsikes fest på Esplanaden på lördag där artister kommer att avlösa prisutdelarna och en alldeles eminent  "komframochsäg" (konferencier jmfr. med dagens lista). Det ryktas om att vinnarna kommer att fira genom att gå på kåren medan de som blir utan priser tänker dränka sina sorger på kårhuset.
De officiella kategorierna är de förväntade:

• Årets pungkung
• Årets överraskning
• Årets buse
• Årets mål

Sedan tisslas och tasslas det om vissa hederspriser m.m. Nåväl, det återstår att se.

Ernstheimer tar idag, sin vana trogen, upp en språklig kuriositet och det leder oss fram till dagens lista som innehåller folketymologier; det är ord som har omformats på grund av felaktig härledning.

Folketymologier topp 5:
5. Nattduksbord (Nattygsbord)
4. Herrkuvert ( Haricots verts)
3. Våffeldagen (Vårfrudagen)
2. Skärkötteri (Charkuteri)
1. Svampinjon (Champinjon

Dagens ordvits: Det land som lider av mest sömnproblem är Filippinerna för där ligger Manila.

Den här bloggen har tämligen snabbt blivit välrenommerad, vilket egentligen inte är särskilt svårt med tanke på den bristande konkurrensen. Men bakom succén vilar ett par enkla strategier.

• Ernstheimer erbjuder alltid er läsare information av yppersta kvalitet och läsvärde
• I kombination med att publiceringsfrekvensen inte är överdrivet hög skapar detta abstinens hos er läsare. Men ni vet samtidigt att tillfredställelsen inte är mer än ett inlägg borta.
• Styckeindelning är ett måste.

• Man får vara enkel, men aldrig banal. Det är det största misstaget som bloggare gör. Ernstheimer skulle aldrig underskatta sina läsare och tro att de skulle vara intresserade av trivialiteter som hör privatlivet till.

I förra inlägget tog Ernstheimer upp det trevliga språkliga fenomenet palindromer. Idag är det dags för en annan kuriositet. Det handlar om det svenska ordet som har flest konsonanter i rad. Och det är en böjning av bloggskaparens förled - ernst. Den här bloggen är såklart typiskt ernstheimersk, men sen finns det saker som är typiskt ernstskt. Till exempel att sitta som julvärd eller att säga "Hör ni.." i TV.

Topp 5 Kapten Haddock-uttryck:
5. Anfäkta och anamma
4. Dårhushjon
3. Amiral Nelsons alla bomber och granater och kanoner
2. Vidriga apmänniska
1. Apsvansade analfabeter

Dagens ordvits: Ska vi koll' in Nutleys nya film?

Rubriken kan tyckas märklig men det är nämligen världens längsta enordiga palindrom, alltså ett ord eller en mening som blir samma sak fram- och baklänges. Det betyder tvålstenshandlare på finska. Nåväl, nog om palindromer för nu.
Såhär i tentatider kan det vara skönt att komma bort en stund från det seriösa pluggandet och istället få dra lite på smilbanden. Som bekant är Ernstheimer en ordvrängare som tycker att all form av förlöjligande av dumma frågor och liknande bör premieras. Därför bjuds ni nu på denna anekdot:

Följande handlar om en fråga på en fysiktentamen på Köpenhamns Universitet: "Beskriv hur man kan bestämma en skyskrapas höjd med hjälp av en barometer". En student svarade:

"Man binder ett långt snöre om barometern och sänker den sedan från skyskrapans tak ner till marken. Snörets längd plus barometerns längd kommer att överensstämma med höjden på byggnaden."

Detta högst originella svar retade examinatorn till den grad att han kuggade studenten som överklagade eftersom hans svar obestridligen var rätt och universitetet tillsatte en opartisk skiljedomare. Skiljedomaren medgav att svaret visserligen var korrekt men inte visade att studenten hade några märkbara kunskaper i fysik. För att lösa problemet bestämdes det att man skulle kalla in studenten och ge honom sex minuter under vilka han skulle åstadkomma ett muntligt svar, för att visa att han i alla fall besatt ett minimum av kunskap om fysikens grundprinciper.

I fem minuter satt studenten tyst och tänkte intensivt. Skiljedomaren uppmärksammade honom på att tiden höll på att gå ut, varpå studenten sade att han hade flera ytterst relevanta svar men inte kunde bestämma sig för vilket han skulle använda.

När han uppmanades att skynda på svarade studenten som följer:

"Först och främst skulle man kunna ta med sig barometern upp på skyskrapans tak, släppa den över kanten och mäta den tid det tar för den att nå marken. Höjden på byggnaden kan då beräknas. Men det är otur för barometern."

"Eller om solen skiner kan man mäta barometerns längd, sätta den i marken och mäta längden på dess skugga. Sedan mäter man längden på skyskrapans skugga och efter det är det enkelt att genom proportionell aritmetik räkna ut skyskrapans höjd."

"Men om man vill gå helt vetenskapligt tillväga kan man binda ett kort snöre vid barometern och svänga den som en pendel, först i markhöjd och sedan på skyskrapans tak. Höjden räknas ut genom skillnaden i gravitationskraft."

"Eller om skyskrapan har en brandstege på utsidan så skulle det vara lättare att gå uppför den och mäta höjden på skyskrapan i barometerlängder som man adderar ihop."

"Om man vill vara tråkig och konventionell kan man såklart använda barometern för att mäta lufttrycket på skyskrapans tak och på marken och omvandla skillnaden i millibar till centimeter för att få fram byggnadens höjd.

"Men eftersom vi alltid uppmanas att ha ett öppet sinne och använda vetenskapliga metoder, så borde det tveklöst bästa sättet vara att knacka på fastighetsskötarens dörr och säga 'Om du vill ha en ny och fin barometer så får du denna av mig om du säger hur hög skyskrapan är'."
Studenten var Niels Bohr, den ende dansk som vunnit Nobelpriset i fysik.

Topp 5 palindromer:

5. Vila sig i saliv.
4. Adolf i Paris rapar sirap i Floda.
3. Ola Salo
2. Du har bra hud.
1. Gnupung

Dagens ordvits: Jag hade problem med gnagare tidigare, men nu har jag rått bot på det problemet.

Dagens ordvits: To be as a Mep 04 is to be as Tobias. (en hyllning till Tobias Sahlén)

Under dagen har Ernstheimer råkat ut för en så kallad telefonförsäljare.

- Ernstheimer.

- Hej!!! Jag ringer från Front och det är så att du har blivit utlottad att vinna ett par kalsonger från oss!

- Ööööh, ok. *Vad roligt! Nu gäller det att se till att det inte är nåt fuffens med detta.*

- Så då får du alltså ett par kalsonger hemleverade på posten. Det enda du behöver betala är portot på 38.90. Blablaochomduintevillhaflerkalsongersåärdetbaraattduhöravdigblabla. Hur låter det?

- Jo, det låter väl bra. *Verkar ju inte vara några konstigheter.*

Så har Ernstheimer då alltså fått ett par kalsonger och två par strumpor helt gratis för bara 78 kronor.

Dagens ordvits: Det är lätt att vara kaksi när man är två.