ernstheimer

Idag är det dags för årets första sommarvärd i radioprogrammet "Sommar". Programmet är intimt förknippat med sommaren för många och Ernstheimer har en fäbless för att ligga och däsa i solen till tonerna av programmets klassiska signatur.
   Man måste beundra sommarpratarna litegrann. Det är naturligtvis en självklarhet att man tar vara på tillfället om man får en förfrågan om att göra ett program. Men jag kan tänka mig hur mycket ångest som kan omge dem i samband med att tänka ut och utforma manus och för den sakens skull befinna sig i en ovan inspelningssituation i radiostudion. Om inte annat så vet många av läsarna av egen erfarenhet  hur svårt det kan vara att spela in ett helt eget radioprogram. Nu har sommarpratarna förvisso inspelningstekniker och många av dem kör inte i direktsändning, men det är fortfarande en anmärkningsvärd bedrift.
   Det stora problemet är ändå spåna fram vad man egentligen ska säga. Vissa har det säkert lätt, däribland sakkunniga och de med en aldrig sinande inspiration. Men sen finns det de som förväntas vara personliga och berätta roliga, spännande och insiktsfulla anekdoter från t.ex sin musiker- eller skådespelarkarriär. Det finns egentligen ganska många exempel på när det har fungerat tämligen dåligt, men jag tänkte ta tillfället i akt att hylla Anders "Moneybrother" Wendins program från förra året med att recitera en anekdot från hans program.
  

Det här var för länge sen, sent 40-tal i Köpenhamn. Vår kille kliver på tåget som ska ta honom hela vägen upp till Göteborg. Han går från vagn till vagn, det är sommar och mycket folk är ute och reser. Till slut hittar han en kupé med lediga platser, men innan han kliver in tänker han sig för; där inne sitter en ensam kvinna och eftersom det här är på 40-talet har han en hel del hyfs och vet att man inte sätter sig bredvid okända tjejer hursomhelst. Ont som det är om platser kilar han in ändå.

Precis när han satt sig ner och lagt sin väska på hyllan ser kvinnan mot honom. Snabbt möts deras blickar, de nickar och tittar snabbt åt varsitt håll snabbt igen. Det är bara det. En enda snabb blick var allt som behövdes. Vår snubbe är helt förlorad. Helt plötsligt från ingenstans kommer känslan. "Japp, så här blev det. Där är hon!". Tåget lämnar stationen och de färdas utan att säga någonting till varandra. Långsamt börjar de närma sig första stoppet. Killen är kallsvettig, det vore extremt oartigt att börja snacka i det här läget, men han kan bara inte låta henne hoppa av. Han blir helt lycklig när hon inte reser sig och tåget rullar vidare. Kallsvetten kommer tillbaka inför varenda stopp hela resan, men när de till slut närmar sig Göteborg så sitter de fortfarande - helt tysta - mittemot varandra.

När tåget rullar in på stationen i Göteborg kollar han in kvinnan i ögonvrån, hon gör liksom ingen ansats till att resa sig, så när tåget till slut stannar förstår han att det är nu eller aldrig. Han samlar sig, redo att säga sina första ord till henne, men det går inte. Han bryter ihop. På ytsidan syns ingenting, men inuti är det bara ett stort kaos.

När tåget rullar ut från Göteborg så sitter våran hjälte fortfarande kvar med en konstig känsla i kroppen. Ju längre bort de kommer, desto mer underligt blir det. Nu är det natt och de närmar sig Norge. Den här resan tar ungefär nio timmar nu så ni kan förstå hur lång tid det tog då.

När de rullar in i Oslo och kvinnan helt lätt reser sig upp och tar sin väska och försvinner på Oslo-perrongen får han nog. "Men skit samma", tänker han. "Det får bära eller brista". Han är ifatt efter några steg, ursäktar sig så hemskt mycket, men berättar sanningen. Hur han egentligen skulle till Göteborg, vad han egentligen har suttit och tänkt på under hela resan och hur han nu står här på perrongen i Oslo. Hon tittar med stora ögon på honom under hela hans berättelse och det här är första gången som de ser varandra in i ögonen överhuvudtaget. När han är klar öppnar hon munnen och säger de första orden han någonsin hört henne säga, naturligtvis med den vackraste rösten han någonsin har hört. "Vet du vad min vän? Jag skulle egentligen också klivit av i Göteborg!"

Anders hade fått den här historien berättad för sig av en bekant och den handlade om hans farmor och farfar. Direkt efter berättelsen körde han igång Antony and the Johnsons - Cripple and the Starfish med motiveringen att detta är det vackraste världen har att erbjuda för tillfället. Han har så rätt och just musikläggningen kan vara minst lika viktig som vad man säger när det gäller att säga något om sin person. Nu visste jag redan sedan innan att Anders Wendin har stenkoll (hans musik är sprängfylld av mer eller mindre obskyra musikaliska referenser om än inte till Håkans geniala nivå), men just ett sådant musikval kan få en att ändra uppfattning helt om en person.
   Så man tänker då på hur man själv hade valt att utforma sitt program om någonsin skulle hamna i en sådan situation. Ernstheimer skulle säkerligen på intet sätt göra bort sig, men skulle nog inte vara alltför personligt. Det har jag tagit avstånd ifrån i bloggen; eftersom jag är av en schizofren natur rimmar ett alltför personligt tilltal (läs privat) illa med ett intressant upplägg. Istället skulle det vara kul att göra någon form av metaradio, självklart som självkör.
   Den ystre poeten tillika Helsingborgssonen Bob Hansson visade med sitt program 2003 att man kan leka ganska mycket radioformatets ramar. Han berättade på sitt sedvanliga, sprudlande sätt om hur han hade problem att visa sig naken i omklädningsrummet i skolan som ung pga. att han var sent utvecklad. Detta var något som hade satt spår ända upp i vuxen ålder, men nu tänkte han göra slag i saken och överbrygga sina hinder. I programmet, som var förinspelat, uppmanade han sig själv att klä av sig alla kläder där han stod med en bandspelare och lyssnade på programmet från en bandspelare på en av Stockholms folkrika gator. Och bilderna i tidningen dagen efter visade att han vågat och alls inte hade något att skämmas för.  

Topp 10 sommarpratare att se fram emot i sommar:
10. Niklas Wikegård 19 juni
  9. Johan Rheborg 3 juli
  8. Magnus Härenstam 23 juli
  7. Åsa Sandell 31 juli
  6. Nisti Stêrk 23 juni
  5. Lena Nyman 9 augusti
  4. Zanyar Adami 7 juli
  3. Jenny Wilson 25 juli
  2. Gellert Tamas 2 augusti
  1. Mikael Persbrandt 16 juli

Dagens ordvits: Hört på Eva Nokias telefonsvarare: Tjena! Det är Sonny Eriksson här. Tänkte bara höra om du vill följa med ut och ta en öl med mig, Janne Siemens och Motor-Ola. Men, jaja, det är ingen panasonik, vi ringer igen.